Min julönskan till alla

"Lev för allt du är värd, det är ett misstag att inte göra det. Det spelar ingen roll vad du egentligen gör, bara du har ditt eget liv. Om du inte har haft det, vad har du då haft? ... Det man förlorar, det förlorar man, tro inget annat... det rätta tillfället är varje tillfälle man fortfarande är lyckliga nog att ha... Lev!"

ur "Ambassadörerna" 
av Henry James

Läslusten

Äntligen - nya glasögon. Så nu kan jag läsa bra igen. Känner behov av nya bokliga upplevelser. Läsa om människor, och om upplevelser, tankar och natur. Roligast är när allt blir liksom levande och jag känner mig som en deltagare i boken. Och personligheter man möter i en bok blir så levande ibland, som om de är gamla bekanta. Många gånger skulle jag vilja ta en del i hand och säga "hej".

Vi upplever böcker vi läser på olika sätt;  det insåg jag i min ungdom när jag läste recensioner om böcker jag läst -och jag upplevde inte samma som den som recenserade gjorde. Det gäller nog både prosa och poesi. Men speciellt poesi är en form som på något vis berör djupt inom en, att man själv skapar betydelsen av det man läser. Poesi berör ofta något djupare inom en.

Minns så väl när jag för första gången träffade Tomas Tranströmer i min ungdom, under en litteraturhelg på Folkets Hus här i Stockholm. Jag fick möjlighet att växla några ord med honom och då tackade jag även för hans fina poesi och berättade att den berörde så djupt. Han log så vänligt och tackade och så sa han ungefär: Glöm inte att det är egentligen läsaren som skapar dikten, det handlar om den egna upplevelsen av det skrivna.

Och så är det nog; orden och läsarens känslor skapar något personligt upplevt. När de skrivna orden känns som ens egen röst, som egna svar på frågor aldrig ställda till någon. Då njuter jag av de böcker jag läser.

En så'n dag

Det finns dagar 
då jag känner mig 
som en främling
Då tröttheten tar över
och längtan känns stark

Dagar då orden inte når fram
då hudlösheten bränner
Då man inte hittar sin
rastplats, vägen känns ny

Men plötsligt fångar
en blomma mina ögon
Färgstark mitt i det gröna
den som ger ny energi


                                                                                                                                                                                                                           foto:  ©RobertS.                                                                                                                                                                 

Tänkvärda ord

Hittade en del av en gammal  artikel som jag sparat. Tyvärr vet jag inte i viket sammanhang jag läste detta och vet ej vem som skrivit ner det. Men visst är det kloka ord och tänkvärda.


Vi människor befinner oss i en paradox. I vår starka frihetssträvan hindras vi av våra rädslor. Det kan förklaras med att frihet förutsätter åtaganden som mod, ansvar, självkontroll och egenmakt. Frihet är inget evigt tillstånd vi en vacker dag uppnår utan den är något vi dagligen behöver erövra och beskydda. 

Vi människor har tyvärr svårt att begripa denna paradox, men intuitivt känner vi att det är så det förhåller sig. Därför väljer så många att fly friheten och istället följa rädslans väg. Återigen en mänsklighetens tragedi. Följden blir ett val att förbli ett litet barn eller en arg tonåring istället för att fortsätta växa. Detta är en bidragande orsak till att världen ser ut som den gör idag.