Thoughts on my Inkan-trail

I long ago lost a hound, a bay horse, and a turtle-dove, and am still on their trail. Many are the travelers I have spoken concerning them, describing their tracks and what calls they answered to. I have met one or two who have heard the hound, and the tramp of the horse, and even seen the dove disappear behind a cloud, and they seemed as anxious to recover them as if they had lost them themselves.

Henry David Thoreau
från:  "Walden" or "Life in the Woods"(1854).

Åren går...

Säga vad man vill...men vilken underbar text och även jag trivs i öppna landskap och vid havet...
Ulf Lundell har precis fyllt 70 år.  Plötsligt har åren gått så fort. Vart tog de vägen?

Jag minns när Ulf Lundell bodde här i Stockholm... när han för länge sedan hade en flickvän som bodde på min gård. Det var i samma veva som han debuterade som författare. Han hälsade alltid så artigt -trots att vi aldrig lärde känna varandra. Jag såg honom då och då och tyckte att han var en så "söt" kille. Efter några år så flyttade "kärestan". Hon hade visst hyrt en lägenhet i "andra hand" där jag bor. Ulf hade en lägenhet på Söder, så jag både såg och träffade på honom ibland eftersom jag hade min arbetsplats i närheten.

Jag minns när jag och Ulf köpte russin i en Coop-affär på söder och vi tog tag i samma påse. Då log vi mot varandra och jag fick ta den påsen - han var så artig. Och jag minns när jag var på posten vid Hornsgatan, ställde mig bakom en kille och sa hej när han vände sig om. Tyckte han var en gammal bekant -jag kände ju igen honom. Men Ulf bara log med hela ansiktet och hejade tillbaka med ett leende. Men jag kände mig lite förlägen som tog så fel.
Och så denna sång- som känns ända in i själen. Grattis Ulf och Tack!

Kloka ord

Jag läste en artikel och fångades av dessa ord angående att många längtar efter den stora passionen. Som om den skulle vara svaret på människans behov av närhet och gemenskap. 
Passionen som kan slå till och sedan bara försvinner, ungefär som influensa. Eller som en nyckfull jägare. 

Horatius, en romersk poet, formulerade det galant: 

"passion är

Som jägaren följer ivrigt harens spår, i hetta, i köld, i berg, på havets strand, men struntar i den när den väl är fast och endast jagar den som flyr i hast".