Höstkram

Hösten kom och
tog en rejäl kram om den lilla värmen en gatlampa ger.

Allt är lugnt och stilla. En längtan. En stilla längtan som bara är.

Det handlar om att leva, bejaka allt som det är -det som inte kan förändras.

Hösthimlen är så mörk och natten så lång.

Månljusa nätter ger månen tröst.









foto:  ©RobertS.

En helt ny bok

När det dunsar till i golvet vid ytterdörren förstår jag att något större än ett brev eller en tidning lämnas av brevbäraren. Det är ett så gott ljud: "duns" Och se, en bokpåse från Norge, - och jag känner numera igen handstilen som min adress är skriven med... poetens! 

Nämligen den av min norske favorit 
<<< Helge Torvund, som skickat sin senaste bok "Livsfylde - Betraktningar frå en nysgjerrig sjel"  en essä-bok om livet, om att leva, skulle man kunna säga.
Den innehåller hans tankar, upplevelser, funderingar om t ex kärlek, sorg, tröst och hans egna erfarenheter av att ha upplevt detta. 

Kan tillägga att Helge Torvund inte bara är poet och författare - han är även utbildad psykolog och har arbetat inom yrket nästan hela sitt liv.

Jag skulle tolka bokens titel till  "Livet i fullhet" eller kanske "Lívsfullhet". Den handlar om att acceptera livet fullt ut - även det negativa, men framförallt det positiva och om att ta vara på det man upplever. Och inse att allt påverkar en och är en del av ens liv, och en pusselbit av den människa man är.

Krama ett träd, njuta av livet, av naturen, av det lilla och av det stora, ja av allt som stärker ens inre och vårda det, samt vikten av att vara nyfiken på livet och allt man fängslas av och upplever extra starkt. 

Så nu blir det att läsa, känna, tänka och reflektera; speciellt över Torvunds tankar om hur vi alla är pusselbitar i det vi kallar liv.

Släcker törst i kropp och själ

foto:  ©RobertS.

Höstdans

Dansare i träden                  
vart kommer de ifrån?
Från bergen, från havet
eller ur sagor som
fyller nuet med innehåll?

De påminner om att allt
lika gärna aldrig funnits
Allt är naturens nyck
som låter marken ta emot 
näring från sig själv


                                                                                                                                                                                  foto: ©RobertS.

I rönnbärens tid

I år är det perfekt att plocka rönnbär om man vill göra rönnbärsgelé. Träden här är så fulla av röda och nyttiga bär.  Jag fick tips en gång för länge sedan av min onkel Eriks fru Sigrid om hur man skulle göra: Plocka bären helst när de blivit frostbitna...eller att man plockar och fryser in dem och sedan tinar för att göra gelé  Att bären har frusit gör att de inte smakar så beskt. De smakar sötare. Det är så gott till kött: både viltstek men även till vanliga köttbullar. Jag har testat mig fram under årens lopp.

Mitt recept: 1 kg rönnbär., 400 g syrliga (lite hårda) äpplen, 7 dl vatten samt 7-8 dl socker per liter avrunnen saft. Man får testa sig fram -smaken är ju olika. Själv tycker jag om att gelén smakar lite beskt. Onkel Erik sa att man kunde blanda i lite konjak - det blir perfekt ! (?) Det har jag aldrig testat...

NÅ: rensa och skölj bären. Skär äpplena med skal och allt och koka tillsammans i vatten tills äppelbitarna är mjuka och bären börjar gå sönder. Mosa med en potatisstöt och häll över i en silduk, som sitter över en stor kastrull, så att all vätska rinner av - det tar nog ungefär en timma tror jag. Tillsätt sedan sockret och koka kraftigt i 10-15 minuter och skumma av. Låt sedan gelen vila en stund och häll sedan upp i mindre burkar; det är mest ekonomiskt eftersom en liten burk bör räcka till middag för 4-6 personer. Man får testa sig fram. OCH förvara burkarna på ett svalt ställe.

Höstens innefärg

foto: ©RobertS.

En speciell poet och prosaist

Det finns författare att glädjas över, som poeten Bengt Berg>>>>

Den goe värmlänningen som åter är aktuell med en ny bok. Bengt skriver ju både poesi och prosa. Och nu är det en helt ny diktbok. 

Bengt har en förmåga att skriva så att jag både ser och känner inombords och är en poet som jag gärna läser -eller lyssnar på. 

Bengt brukar komma till Stockholm då och då och ha en poetisk kväll för alla som är intresserade. Det ser jag fram emot.                                           
                                          

Varje morgon går jag ner till sjön 

och fotograferar vattnet

det är sig likt

men aldrig likadant

jag fotograferar luften där fågelsången

kommer och går i vågor

Naturens egna konstutställningar

Robert som fotograferar, bjuder då och då på aktuella foton han taget.

Alla så vackra och inspirerande. 

Och jag blir alltid så överraskad över vad han oftast ser ute i naturen. 

Men han har alltid varit så konstnärlig och det känns så roligt att han bjuder in mig i vår fantastiska värld med hjälp av sin kamera. 







< ©RobertS

©RobertS

En liten bäck med en enkel träbro över.

 Jag kan höra vattnets porlande och känna doften av natur. 
En plats att njuta av.

                                                     Foton: ©RobertS

Moder Jord bjuder alltid på konstutställningar. 

Och vi människor är inbjudna att ta del av alla konstverk.