torsdag, maj 30, 2019

Sommaren kom



... och med sommaren dessa kvällar när solen går ner sent. Dagarna så långa. 
När vemod och längtan känns inombords. Ännu en dag har gått ur ur ens liv. Minnen om andra sommarkvällar väcks till liv. Kvällar uppe i fjällen, kvällar vid havet. När tystnad och stillhet tar över. När jag känner mig ett med naturen.

Det här fotot tog jag mycket sent på kvällen genom sovrumsfönstret - jag har en stor vacker hängbjörk utanför. Det var som om guld glimmade på takplåten och i en del fönster som nåddes av de sista solstrålarna.

Vår innergård är så vacker nu med björkar och syrener samt bärbuskar och blommor överallt samt gröna gräsmattor för barnen att tumla om på. 
Ett litet paradis i förorten.

tisdag, maj 28, 2019

När bloggen strulade......


Jag har haft problem med bloggen dvs med en del kommentarer som läsare har skrivit - men de har inte synts i kommentarsfältet. Varför-det förstår jag inte eftersom andra kommentarer har synts. Hm. Nu hittade jag en kommentar från februari och lyckades trolla fram den. Det är från en "okänd" med namnet Kjell - och nu kunde jag svara Men lägger ändå in det som ett inlägg- ifall denne Kjell tittar in på min blogg igen- så får han veta att jag hittade det först i går!
Det var ett inlägg om bl a Thoreau (klicka på Thoreau)




OCH jag har ett gammalt foto på Bergvik- från början av 1900-talet. Det stora huset -som ser likadant ut idag. Och det är dottern till den som brukade jorden som idag äger huset och bor där. De bodde tidigare i det mindre huset.
MEN på 1950-talet bodde min älskade lärare, författaren Carl Göran Ekerwald med familj i det stora huset. De flyttade nog på 60- eller 70-talet. (-tror jag)

2 kommentarer:
Anonym sa...
Hmmm, ska gå och låna "Skogsliv vid Walden" nu... verkar vara intressant läsning. En fundering på ett tidigare inlägg: i vilket hus bodde Ekerwald i Svenstavik? Har sett det på bild men kan inte hitta det, eller står huset inte kvar? Hälsningar Kjell (jämte i förskingringen)
21 februari 2019  14:32
inkan sa...
Ekerwald bodde i Hoverberg- på gården "BERGVIK" granne till mig. Men han flyttade så småningom och har bott på många ställen Numera bor han i Uppsala.
27 maj 2019  21:22

Jordnära poesi


Värmen kom, och ljuset                           
Solen steg högre på himlen
för var dag

Rastlösheten

grep omkring sig
Vi genomsökte våra kalendrar
efter minsta lilla öppning
mot det som pågick,
ville hinna se
något slå ut,

helst syrenerna



Per Helge
ur "En skrovlig yta av liv"


För ungefär 15 år sedan började jag läsa poeten Per Helge och hans poesi har fångat mig- den känns så nära och hans språk så klart. Det känns många gånger som att läsa en bit liv, en berättelse, upplevelser som kunde vara mina. Hans prosastycken är lika fängslande och jag får en känsla av släktskap med Thoreau.

Det var författaren och gamla bloggarvännen Thomas Nydahl  som tipsade mig om Per Helge för många år sedan. Jag köpte en diktbok- tyckte om den och köpte sedan samlingsvolymen "En skrovlig yta av liv" -dikter i urval 1974-2011

måndag, maj 27, 2019

Våra liv och ?


"Människan mals och mals i de självklara sanningarnas kvarn, men inget annat kommer ut än det som stoppades in. Men i samma ögonblick som de överger traditionerna för en spontan tanke, då flockas poesi, kvickhet, hopp, dygder och lärorika anekdoter för att komma till deras hjälp."
  - så skrev R W Emerson en gång.

Det betyder att stannar man kvar i samma vana så försäkrar man sig om att alltid vara likadan, man upprepar sig själv bara för att det känns bra och tryggt. 
MEN släng gamla vanor och tankar åt sidan, se med öppna, nyfikna ögon, ta del av nya kunskaper - för då öppnar sig världen mera, även om det kan kännas både utmanande och krävande. Att tvingas se och förstå att vi lever i en både lockande men även farlig värld ställer krav på den enskilde. 

Idag betyder klokhet och kunskap baserat på forskning med bevis mycket. 
Våra vetenskapsmän/kvinnor har både kunskap och klokhet, de varnar idag om den miljöförstöring som orsakats av utsläpp från fabriker, bilar och flygplan. Det finns mycket att läsa i forskningsrapporter som visar sambanden.

Även sådant som är skrivet av dem som förnekar samband finns ju, men de är "forskare" som fastnat i gamla teorier om att allt är en naturlig cykel. Men de kan inte förklara vart alla utsläpp från bensin och flygets drivmedel tar vägen. Det tiger de om.... Eftersom inget försvinner ut i "tomma intet" och vår natur kan inte suga i sig allt gift utan att den påverkas negativt.
Självklart beror en del av problemen av t ex vulkanutbrott och solens aktivitet, allt hänger samman, -men värst är nog människans förmåga att förstöra.

Idag ser vi redan resultat av allt som uppfunnits. Och det handlar inte bara om "nedskräpning" dvs att plast och annat skit dumpas i haven av bl a fartyg och av länder som inte tar hand om sitt avfall - det handlar om vatten, jord, luft, extrem värme och hur allt tillsammans skapar större katastrofer. Isarna vid polerna börjar smälta- det är ett faktum. Värmeböljor som skapar katastrofer genom torka och missväxt, är ett faktum. Översvämningar och stormkatastrofer, är ett faktum. Alla får vi betala. Även i rena pengar. 
Vi lever över de gränser som naturen tål idag- har gjort det allt för länge. MEN det finns folk som inte vill tro på det utan de vill enbart leva som tidigare.


Jag tog bort ett tidigare inlägg pga en märklig kommentar; det finns vuxna som inte klarar av att en ung skolflicka, Greta Thunberg, startade en demonstration på fredagar mot miljö-förstöringen. Hon har blivit uppmärksammad över hela världen och fått efterföljare. 
Jag tycker det är bra att ungdomar reagerar och protesterar- det handlar ju om deras framtid. 

Den som känner sig lite träffad, trampar tydligen hellre på andra, blundar för nya forskningsrön, vill inte tro att våra vetenskapsmänniskor har börjat notera människans förmåga att förstöra, bara de får göra som de vill... OCH de får de ju!  -ingen hindrar dem att flyga, så jag begriper inte reaktionen. Egna samvetet som stör lite?



Själv tycker jag att bil och flyg borde beskattas mycket mera så länge som man håller fast vid gamla tillverkningar; - de bidrar faktiskt till en stor del av den luftförorening som nu pågår och de konsekvenser det har för hela vår miljö. Kanske är det t o m värre än vad som redovisas?  

Egentligen är det konstigt att man ännu inte klarat av att tillverka fordon som kan köras på egentillverkad energi. El-fordon som håller och inte förstör så mycket. Man har hållit på att utveckla och specialisera olika färdmedel i över hundra år. Man har uppfunnit rymdraketer, rymdfärjor etc och klarar av att i åratal färdas ute i rymden. Ändå har man inte löst frågan om all luftförorening som pågår och har pågått under flera hundra år.

Det handlar nu om att det dags att vi alla måste "rätta mun efter matsäcken." 
Så svårt ska väl det inte vara.



fredag, maj 24, 2019

Ett livsöde


Skulle jag sörja då vore jag tokot                              
fast än det ginge mig aldrig så slätt.
Lyckan min kan fulla synas gå krokot;
vakta på tiden, hon lär full gå rätt.
All världen älskar ju vad som är brokot,
mången mått liva som ej äter skrätt. 


Några rader ur en gammal dikt/visa som jag har lagt på minnet. 
Troligen läste jag om författaren Lasse Lucidor (1638-1674) -eller Lars Johansson som han egentligen hette, när jag läste äldre svensk litteratur. 
Lasse Lucidor var välutbildad och växte upp hos sin morfar Lars Mattsson Strusshjelm som var amirallöjtnant och bodde under uppväxten på ön Usedom i Svenska Pommern. Hans föräldrar dog när han var liten. När morfadern även dog så fick han en förmyndare, Karl Gustav Wrangel.
Efter studier vid universitetet i Greifswald, som han misskötte genom att han var obstinat och ofta hamnade i bråk med andra, så beslöt han sig för att följa med en vandrande teatertrupp som kallades "Comœdianterna" och besökte många olika länder i Europa . Det var under den tiden han tog smeknamnet Lucidor.

Lasse Lucidor återkom till Sverige år 1663 och försökte försörja sig som diktare, men han var oerhört språkbegåvad så han arbetade även vid universitetet i Uppsala som "språkmästare". Han skrev både världsliga och andliga texter. Han hamnade då och då i bråk med den s.k. överheten eftersom han inte brydde sig så ofta om de outsagda regler och lagar som fanns i samhället då. En friherre Gyllenstierna t o m stämde Lasse Lucidor pga en text som Lasse Lucidor skrivit som bröllopsdikt till Gyllenstierna. Gyllenstierna  ansåg att det var en niddikt och ansåg sig vanhedrad FÖR alla hans titlar fanns inte med! Nå, Svea Hovrätt tog sig an det hela, läste och tänkte och friade Lasse Lucidor.
Lasse Lucidor blev inte rik på sitt skrivande, och det han tjänande lade han på böcker inom olika vetenskaper och på verk av kända poeter från Tyskland och Italien.

Lasse Lucidors liv tog ett tragiskt slut; den 12 augusti 1674 gick han med vänner på krogen Fimmelstången i Gamla Stan och där hamnade han i bråk med några bordsgrannar, som ville skåla med honom. Men Lasse Lucidor brydde sig inte om deras höjda glas och då blev en av de skålande så arg att han drog sin värja och utmanade honom. Det var i stridens hetta som bordsgrannarna stack sina värjor i honom och Lasse Lucidor hamnade döende på golvet.
Ett sorgligt slut på ett kreativt och spännande liv. 



På Maria Magdalenas kyrkogård finns en minnessten över Lasse Lucidor. Men hans kvarlevor finns inte under den stenen- eftersom han begravdes i en omärkt fattiggrav i norra änden av kyrkogården, vilken schaktades bort när Hornsgatan breddades 1901. Troligen åkte Lucidors kvarlevor med jordlassen och hamnade som fyllning i Tantolunden.

Ett öde orsakat av att man då inte brydde sig om fattiggravar och kvarlevorna som fanns i dem. Ändå var Lasse Lucidor en stor profil inom skrivandet under 1600-talet. Han ingår i vår gamla litteraturhistoria.

tisdag, maj 14, 2019

Poesi på nynorsk


EI GÅVE

Eg fekk ei stor gåve medan eg sov;               

Eg vakna opp inne i ei lykke
som eg ikkje kunne finne

årsaka til.
Overflod og lykke er hemmelege ord

som ein bare har lov å bruka
etter å ha levd i skjul

i mange år. Dei er blomelaukar i mørkret.
Nett som me.



Helge Torvund
ur "Tidslys"  (2018)




För drygt ett år sedan kom boken från Poeten, med en fin hälsning från honom:


Til Ingrid!
Det er ei tid for alt.
Nå er det tid for lys

Varm helsing

fra helge 


Och å vilken diktbok! Jag har läst och läst om, tänkt, känt och läst igen; det är som att vandra vid Poetens sida genom vardagen och vara med honom i hans liv - vardag som helgdag. Vandra i hans landskap vid havet. Känna livets allvar och glädjeämnen.Ta del av hans känslor och upplevelser. Se med hans ögon. Känna och vara med när han ser, tänker, noterar och skriver. 
Boken är en gåva av ord.


torsdag, maj 09, 2019

I vardagen omkring oss


foto: ©RobertS 


I vardagen omkring oss
sitter sagofåglar stilla 
lyssnar efter nya myter

Jaget förlorar sin verklighet
istället uppstår sagor
med stora vingar


söndag, maj 05, 2019

Musikmeny


Förrätt:


Solovioloncell

Ett halvdussin skimrande ostron
Rena som havet
Levande, med smak av evighet
Serverade vilande i sig själv
av Johan Sebastian Bach


Huvudrätt:


En symfoni

Uppfiskad ur själens bråddjup
Grillad av himlens hetta
Smaksatt med jordens kryddor
anrättad av Gustav Mahler


Dessert:


Konsertarior

De läckraste petit-fours
Lätta som luft, sötade med kärlek
I pikant brytning med några droppar sorg
Bakade i livets wienerbageri
av Wolfgang Amadeus Mozart