söndag, december 22, 2019

Min julönskan till alla


"Lev för allt du är värd, det är ett misstag att inte göra det. Det spelar ingen roll vad du egentligen gör, bara du har ditt eget liv. Om du inte har haft det, vad har du då haft? ... Det man förlorar, det förlorar man, tro inget annat... det rätta tillfället är varje tillfälle man fortfarande är lyckliga nog att ha... Lev!"

ur "Ambassadörerna" 
av Henry James

torsdag, december 19, 2019

Läslusten


Äntligen - nya glasögon. Så nu kan jag läsa bra igen. Känner behov av nya bokliga upplevelser. Läsa om människor, och om upplevelser, tankar och natur. Roligast är när allt blir liksom levande och jag känner mig som en deltagare i boken. Och personligheter man möter i en bok blir så levande ibland, som om de är gamla bekanta. Många gånger skulle jag vilja ta en del i hand och säga "hej".

Vi upplever böcker vi läser på olika sätt;  det insåg jag i min ungdom när jag läste recensioner om böcker jag läst -och jag upplevde inte samma som den som recenserade gjorde. Det gäller nog både prosa och poesi. Men speciellt poesi är en form som på något vis berör djupt inom en, att man själv skapar betydelsen av det man läser. Poesi berör ofta något djupare inom en.

Minns så väl när jag för första gången träffade Tomas Tranströmer i min ungdom, under en litteraturhelg på Folkets Hus här i Stockholm. Jag fick möjlighet att växla några ord med honom och då tackade jag även för hans fina poesi och berättade att den berörde så djupt. Han log så vänligt och tackade och så sa han ungefär: Glöm inte att det är egentligen läsaren som skapar dikten, det handlar om den egna upplevelsen av det skrivna.

Och så är det nog; orden och läsarens känslor skapar något personligt upplevt. När de skrivna orden känns som ens egen röst, som egna svar på frågor aldrig ställda till någon. Då njuter jag av de böcker jag läser.



torsdag, december 12, 2019

En så'n dag


Det finns dagar 
då jag känner mig 
som en främling
Då tröttheten tar över
och längtan känns stark

Dagar då orden inte når fram
då hudlösheten bränner
Då man inte hittar sin
rastplats, vägen känns ny

Men plötsligt fångar
en blomma mina ögon
Färgstark mitt i det gröna
den som ger ny energi


                                                                                                                                                                                                                           foto:  ©RobertS.                                                                                                                                                                 

söndag, december 08, 2019

Tänkvärda ord


Hittade en del av en gammal  artikel som jag sparat. Tyvärr vet jag inte i viket sammanhang jag läste detta och vet ej vem som skrivit ner det. Men visst är det kloka ord och tänkvärda.


Vi människor befinner oss i en paradox. I vår starka frihetssträvan hindras vi av våra rädslor. Det kan förklaras med att frihet förutsätter åtaganden som mod, ansvar, självkontroll och egenmakt. Frihet är inget evigt tillstånd vi en vacker dag uppnår utan den är något vi dagligen behöver erövra och beskydda. 

Vi människor har tyvärr svårt att begripa denna paradox, men intuitivt känner vi att det är så det förhåller sig. Därför väljer så många att fly friheten och istället följa rädslans väg. Återigen en mänsklighetens tragedi. Följden blir ett val att förbli ett litet barn eller en arg tonåring istället för att fortsätta växa. Detta är en bidragande orsak till att världen ser ut som den gör idag.



tisdag, november 26, 2019

Thoughts on my Inkan-trail



I long ago lost a hound, a bay horse, and a turtle-dove, and am still on their trail. Many are the travelers I have spoken concerning them, describing their tracks and what calls they answered to. I have met one or two who have heard the hound, and the tramp of the horse, and even seen the dove disappear behind a cloud, and they seemed as anxious to recover them as if they had lost them themselves.

Henry David Thoreau
från:  "Walden" or "Life in the Woods"(1854).

fredag, november 22, 2019

Åren går...


Säga vad man vill...men vilken underbar text och även jag trivs i öppna landskap och vid havet...
Ulf Lundell har precis fyllt 70 år.  Plötsligt har åren gått så fort. Vart tog de vägen?

Jag minns när Ulf Lundell bodde här i Stockholm... när han för länge sedan hade en flickvän som bodde på min gård. Det var i samma veva som han debuterade som författare. Han hälsade alltid så artigt -trots att vi aldrig lärde känna varandra. Jag såg honom då och då och tyckte att han var en så "söt" kille. Efter några år så flyttade "kärestan". Hon hade visst hyrt en lägenhet i "andra hand" där jag bor. Ulf hade en lägenhet på Söder, så jag både såg och träffade på honom ibland eftersom jag hade min arbetsplats i närheten.

Jag minns när jag och Ulf köpte russin i en Coop-affär på söder och vi tog tag i samma påse. Då log vi mot varandra och jag fick ta den påsen - han var så artig. Och jag minns när jag var på posten vid Hornsgatan, ställde mig bakom en kille och sa hej när han vände sig om. Tyckte han var en gammal bekant -jag kände ju igen honom. Men Ulf bara log med hela ansiktet och hejade tillbaka med ett leende. Men jag kände mig lite förlägen som tog så fel.
Och så denna sång- som känns ända in i själen. Grattis Ulf och Tack!

fredag, november 08, 2019

Kloka ord




Jag läste en artikel och fångades av dessa ord angående att många längtar efter den stora passionen. Som om den skulle vara svaret på människans behov av närhet och gemenskap. 
Passionen som kan slå till och sedan bara försvinner, ungefär som influensa. Eller som en nyckfull jägare. 

Horatius, en romersk poet, formulerade det galant: 

"passion är

Som jägaren följer ivrigt harens spår, i hetta, i köld, i berg, på havets strand, men struntar i den när den väl är fast och endast jagar den som flyr i hast".




tisdag, oktober 29, 2019

Höstkram








Hösten kom och
tog en rejäl kram om den lilla värmen en gatlampa ger.

Allt är lugnt och stilla. En längtan. En stilla längtan som bara är.

Det handlar om att leva, bejaka allt som det är -det som inte kan förändras.

Hösthimlen är så mörk och natten så lång.

Månljusa nätter ger månen tröst.









foto:  ©RobertS.

tisdag, oktober 22, 2019

En helt ny bok


När det dunsar till i golvet vid ytterdörren förstår jag att något större än ett brev eller en tidning lämnas av brevbäraren. Det är ett så gott ljud: "duns" Och se, en bokpåse från Norge, - och jag känner numera igen handstilen som min adress är skriven med... poetens! 

Nämligen den av min norske favorit 
<<< Helge Torvundsom skickat sin senaste bok "Livsfylde - Betraktningar frå en nysgjerrig sjel"  en essä-bok om livet, om att leva, skulle man kunna säga.
Den innehåller hans tankar, upplevelser, funderingar om t ex kärlek, sorg, tröst och hans egna erfarenheter av att ha upplevt detta. 

Kan tillägga att Helge Torvund inte bara är poet och författare - han är även utbildad psykolog och har arbetat inom yrket nästan hela sitt liv.

Jag skulle tolka bokens titel till  "Livet i fullhet" eller kanske "Lívsfullhet". Den handlar om att acceptera livet fullt ut - även det negativa, men framförallt det positiva och om att ta vara på det man upplever. Och inse att allt påverkar en och är en del av ens liv, och en pusselbit av den människa man är.

Krama ett träd, njuta av livet, av naturen, av det lilla och av det stora, ja av allt som stärker ens inre och vårda det, samt vikten av att vara nyfiken på livet och allt man fängslas av och upplever extra starkt. 

Så nu blir det att läsa, känna, tänka och reflektera; speciellt över Torvunds tankar om hur vi alla är pusselbitar i det vi kallar liv.


Släcker törst i kropp och själ


foto:  ©RobertS.

måndag, oktober 21, 2019

Höstdans





Dansare i träden                  
vart kommer de ifrån?
Från bergen, från havet
eller ur sagor som
fyller nuet med innehåll?

De påminner om att allt
lika gärna aldrig funnits
Allt är naturens nyck
som låter marken ta emot 
näring från sig själv


                                                                                                                                                                                  foto: ©RobertS.

söndag, oktober 20, 2019

I rönnbärens tid


I år är det perfekt att plocka rönnbär om man vill göra rönnbärsgelé. Träden här är så fulla av röda och nyttiga bär.  Jag fick tips en gång för länge sedan av min onkel Eriks fru Sigrid om hur man skulle göra: Plocka bären helst när de blivit frostbitna...eller att man plockar och fryser in dem och sedan tinar för att göra gelé  Att bären har frusit gör att de inte smakar så beskt. De smakar sötare. Det är så gott till kött: både viltstek men även till vanliga köttbullar. Jag har testat mig fram under årens lopp.
Mitt recept: 1 kg rönnbär., 400 g syrliga (lite hårda) äpplen, 7 dl vatten samt 7-8 dl socker per liter avrunnen saft. Man får testa sig fram -smaken är ju olika. Själv tycker jag om att gelén smakar lite beskt. Onkel Erik sa att man kunde blanda i lite konjak - det blir perfekt ! (?) Det har jag aldrig testat...
NÅ: rensa och skölj bären. Skär äpplena med skal och allt och koka tillsammans i vatten tills äppelbitarna är mjuka och bären börjar gå sönder. Mosa med en potatisstöt och häll över i en silduk, som sitter över en stor kastrull, så att all vätska rinner av - det tar nog ungefär en timma tror jag. Tillsätt sedan sockret och koka kraftigt i 10-15 minuter och skumma av. Låt sedan gelen vila en stund och häll sedan upp i mindre burkar; det är mest ekonomiskt eftersom en liten burk bör räcka till middag för 4-6 personer. Man får testa sig fram. OCH förvara burkarna på ett svalt ställe.

fredag, oktober 11, 2019

torsdag, oktober 10, 2019

En speciell poet och prosaist


Det finns författare att glädjas över, som poeten Bengt Berg>>>>

Den goe värmlänningen som åter är aktuell med en ny bok. Bengt skriver ju både poesi och prosa. Och nu är det en helt ny diktbok. 

Bengt har en förmåga att skriva så att jag både ser och känner inombords och är en poet som jag gärna läser -eller lyssnar på. 

Bengt brukar komma till Stockholm då och då och ha en poetisk kväll för alla som är intresserade. Det ser jag fram emot.
                                           
                                          










Varje morgon går jag ner till sjön 
och fotograferar vattnet
det är sig likt
men aldrig likadant
jag fotograferar luften där fågelsången
kommer och går i vågor



torsdag, oktober 03, 2019

Naturens egna konstutställningar





Robert som fotograferar, bjuder då och då på aktuella foton han taget.

Alla så vackra och inspirerande. 

Och jag blir alltid så överraskad över vad han oftast ser ute i naturen. 

Men han har alltid varit så konstnärlig och det känns så roligt att han bjuder in mig i vår fantastiska värld med hjälp av sin kamera. 







< ©RobertS
©RobertS

En liten bäck med en enkel träbro över.
 Jag kan höra vattnets porlande och känna doften av natur. 
En plats att njuta av.

                                                     Foton: ©RobertS


Moder Jord bjuder alltid på konstutställningar. 
Och vi människor är inbjudna att ta del av alla konstverk.


lördag, september 21, 2019

Ett underligt träd



Vid vägen bortom Jonssons hus
jag såg ett träd som krökte sej.
ett gammalt konstigt, knotigt träd.
Jag märkte att det såg på mej.

Vägen gick långt, långt bort nånstans
men trädet liksom höll mig kvar.
Så konstigt att ett träd kan se,
fast inget ansikte det har!

Det såg på mej med varje kvist.
Det såg på mej med varje fläck
i barken som var fårad djupt
av mörka veck.

Jag sprang - så vände jag mej om
och trodde jag såg fel - men nej!
Det lutade sig faktiskt fram
och glodde efter mej.


Elizabeth Madox Roberts
tolkning till svenska:  Britt Hallqvist

söndag, september 15, 2019

Hjorten




Hjorten tek dagslyset bort
Etter å ha teke dagslyset bort kallar han det mørker  

Hjorten er aleine i mørkret
Et gras på ei einsam slette
Nær det høge fjellet

Hjorten var lenge i mørkret
Han bad kongroen laga ein veg till seg i mørkret
Kongroen laga vegen og hjorten har gått han



Danssång från Yumaindianerna
översatt av Helge Torvund
Finns med i  Torvunds bok "Hjorten kjem når eg syng" 1986


Det är en bok fylld av rituella sångtexter från olika indianstammar i Nord-Amerika. Jag får en fin och spännande resa när jag läser dessa texter, kan inombords höra både trummors rytm, fötternas steg och röster som sjunger hyllningar till livet, djuren och naturen.


söndag, september 01, 2019

Recuerdo


   WE were very tired, we were very merry—
    We had gone back and forth all night on the ferry.
    It was bare and bright, and smelled like a stable—
    But we looked into a fire, we leaned across a table,
    We lay on a hill-top underneath the moon;


    And the whistles kept blowing, and the dawn came soon.

    We were very tired, we were very merry—
    We had gone back and forth all night on the ferry;
    And you ate an apple, and I ate a pear,
    From a dozen of each we had bought somewhere;
    And the sky went wan, and the wind came cold,
    And the sun rose dripping, a bucketful of gold.


    We were very tired, we were very merry,
    We had gone back and forth all night on the ferry.
    We hailed "Good morrow, mother!" to a shawl-covered head,
    And bought a morning paper, which neither of us read;
    And she wept, "God bless you!" for the apples and pears,
    And we gave her all our money but our subway fares.



    Edna St.Vincent Millay (1892-1950)


Edna St.Vincent Millay var en kvinna som bröt många tabun i dåtidens samhälle; Hon levde ett spännande liv och bodde en period i Greenwich Village i New York. 
Hon blev även en stor inspirationskälla för kvinnor som ville ta plats bland de skapande och skrivande. Hon var både poet och dramatiker. Edna St.Vincent Millay blev den tredje kvinnan att erhålla Pulitzerpriset i poesi.

Det var min (amerikanske) lärare i engelska som introducerade henne för mig och jag kan än idag minnas när han läste just denna dikt högt för oss i klassen. Det gjorde att jag blev nyfiken på vem hon var och annat hon skrivit.

torsdag, augusti 29, 2019

Vart är vi på väg?



De blommar och ser ut som när de blommade i juni-juli. Men plötsligt blommar de igen. 
Sommarens sista rosor?
Kanske- men just nu är det lika varmt som i juli månad. Detta märkliga väder som faktiskt känns lite oroande. Jag hoppas att det enbart är en tillfällighet- men alla  rapporter om väderproblem känns onekligen oroande. 

Och i gräsmattan blommar åter tusenskönor och liksom kikar både yrvaket och förvånat... även de borde sova i dvala i väntan på nästa sommar.
Jag lyssnar på TV/Radio om hur vädret påverkar vår miljö. Jag läser olika rapporter från forskare som kan en hel del och kan dra slutsatser av sina rön.
Något i väderbalansen är rubbat- och  det är vi människor som är orsaken.

fredag, augusti 16, 2019

Detta med att skriva och läsa...


Det talade språket hjälpte oss att tänka på helt andra nivåer än tidigare och vi nådde långt. Men utvecklingen gick långsamt, eftersom ackumuleringen av kunskap hela tiden var beroende av direktöverföring mellan individer. Med skrivkonsten löstes vår tankeverksamhet från det beroendet, samtidigt som vi förstärkte vår förmåga att bygga och förmedla stora system av kunskap och idé. När aténarna gjort skrivandet till var mans konst (bokstavligen, kvinnor var uteslutna från det mesta i antikens Grekland), tycks den intellektuella kreativiteten ha exploderat. Skillnaden ligger troligen i att man nu kunde skriva ner vad man tidigare bara tänkt och muntligen utbytt.

Att varje gång man tänkt något (förhoppningsvis) klokt kunna skriva ned detta och några dagar senare bygga på med nya insikter, måste ha mångdubblat den enskildes förmåga att göra intellektuella upptäckter. Kan sedan den enskilde på samma sätt lägga samman sina idéer med andras, måste effekten bli förbluffande.

På nästa nivå kan vi addera tankar och insikter mellan kulturer och generationer. Nu börjar utvecklingen ta en rasande fart jämfört med de inte skrivande kulturerna. I Atén kunde man på 300-talet f.Kr köpa vikta papyrusblad som kostade en drachma per styck. De kallades biblia. Av bladen blev med tiden de berg av ord på papper som vi kallar bibliotek. Det hade blivit dags att uppfinna Boken.



*****
Ovanstående har jag hämtat ur en bok som jag fick av min syster en gång
"En liten bok om Boken" (2004) av Kerstin Abukhanfusa. Min syster och Kerstin var kollegor på  Riksarkivet. En helt underbar liten bok med otroligt mycket kunskap i och mycket intressant att läsa. Den finns nog att låna på biblioteket. Tror boken är nyttig för alla som tycker om att skriva och att läsa!




fredag, augusti 02, 2019

Denna dagen...






Jag vaknade med en dikt på tungan
den smakade underbart gott
Orden var mjuka, runda, söta, goda
jag sög på alla - vilken kompott!

Alla dessa dagar, som nu är minnen
och alla som ligger framför oss
Att vårda ömt och njuta av
det är det bästa vi kan göra.






Blommor i Vetlanda
foto: Karin W



torsdag, juli 11, 2019

Det "omedvetna"


När hjärnan tar emot impulser, exempelvis när man ser på TV, läser om något, någon, träffar människor eller tänker en tanke -vill dessa impulser gärna övergå i det "omedvetna" eller "undermedvetna", där de lagras som ett slags minne utan att man lägger dem på minnet aktivt. Som hemliga spår. Man räknar med att de flesta impulser vi tar emot överförs till det omedvetna och avsätter minnesspår. 
Flera av dessa minnesspår kan vi framkalla aktivt genom koncentration eller med hjälp av associationer. Men andra impulser är så djupt omedvetna att vi inte kan få något klart förhållande med dem. Trots detta kan de lika fullt (omedvetet) påverka våra tankar, våra reaktioner, våra känslor och vårt beteende.
En viktig orsak till att vi är så olika är att vi utsatts för skilda miljöimpulser och därmed lärt oss helt skilda saker. Vårt omedvetna har också "lärt sig" och lagrat olika reaktionsmönster.  Detta bidrar självfallet starkt till att två människor reagerar så olikartat på en och samma situation. Detta kan också vara en förklaring till att det den ene upplever som negativ stress kan vara glädjande och utmanande för den andre.


Ovanstående läste jag när jag studerade psykologi och det gav mig styrka, samtidigt en förklaring att man utvecklas och tänker, tycker olika -även om man är uppväxt i samma miljö. Även syskon påverkas olika av samma saker. Det vet jag av egen erfarenhet. Man är lika-men ändå olika. 

Så människan är en spännande varelse. Men jag vet ju också att det är viktigt att stanna upp och fråga sig själv varför man reagerar eller tycker som man gör. Det kan vara en god hjälp till att förstå lite av sina egna reaktioner och sina impulser. Och ibland kan det vara nyttigt - man liksom lär sig om sig själv och kan kanske även ändra sig om man då inser att man kanske styrts av fåfänga eller subjektiva känslor och då har man en möjlighet att ändra sig utan att känna sig dum.

Ett bra sätt att "varva ned", koppla av och bli av med störande tankar som man fastnat i är att ta en lång promenad. Det fungerar bra, endorfiner skapas av hjärnan och det gör att man mår bättre, tänker klarare och allt känns lättare. Själv tar jag ofta långa promenader i rask takt; att t ex ströva på en skogsstig eller gå en promenadväg utefter Mälaren ger mig ny energi och styrka. Men även en runda i den miljö man bor i skapar energi inombords. Kroppen mår bra, hjärnan kopplar av och då känns även trista saker mindre trista.



onsdag, juni 26, 2019

Midsommarresa med Strindberg


Har återupplevt att resa med August Strindberg och hans hustru Siri von Essen  ute i Europa under Midsommaren. 
Siri är hans tredje och sista hustru, de var gifta 1877-1892. För hans skull så hade hon gett upp en lovande karriär som skådespelerska - men efter några år så började hon nog att känna sig som ett bihang, försökte stå ut med hans nycker, gjorde allt för att för att vara en god mor till deras barn.
I boken Strindberg på resa av Carl Olov Sommar får man en intressant skildring av Strindberg och hans intensiva liv, kärlek och relation med andra. Det var en mycket intressant läsning och en rejäl resa. Jag inser ju vilken ord-skapare Strindberg var och så kreativ. Paret flyttar runt med jämna mellanrum och testar Tyskland, Schweiz, Italien och Frankrike. 

Strindberg är så besviken  över Medelhavet och ännu mer över Atlanten efter att de tillbringat sommaren 1885 i Luc-sur-Mer i Normandie. Allt är för "enfaldigt" när hav och himmel möts. 
Strindberg saknar helt enkelt den svenska skärgården med sina öar och kobbar. Han tycker inte om en helt slät horisont. Men trots allt så samlar han på idéer och upplevelser  och får nya bekantskaper.  Hösten 1885 är han åter i Grèz  och skrivandet varvas med konflikter med hustrun, försoningar och glada fester. Oron över manuskript som ska levereras och nya projekt på gång rent tankemässigt och så detta med mycket osäkra inkomster - allt gör att han känner ångest.  
Till gamla vännen Heidenstam skriver Strindberg:

"Emellertid här levas ett sociabelt liv. Gamla vänner från Paris komma ut om Lördagarna och senaste Lördag firades här en städad orgie som pågick i två dygn med sång, guitarr, tamburin, pipa och vild livsglädje; variété-teater, danas, biljard, nattsexa, sillfrukost hos flickorna (Danskorna) middag med eget kafé, chantang och dans hos Chevillons.
Det var nästan Decameroniskt och alla med talang hade kontribuerat med visor (jag en fransk chansonette...) m.m. Nordström är en glad själ (!) som sjunger visor och bildhuggaren Vallgren (med fru)  är en stor vissångare. Vi hade allt vad du och jag diktade om (utom nakna kvinnor!) Lek och livsglädje. Och detta därför att min exístens aldrig varit så hotad som nu. Man dansar med repet om halsen och tänker: "bäst att passa på". Snart kommer sill och potatis. Det är nämligen en fruktansvärd kris (evolution) som pågår, och snart blir det krasch! "

Och man får veta i ett brev till Georg Brandes i Köpenhamn att han vill skriva ett storverk om "Europas bonde", för att sätta P för den huvudlösa industri-socialismen. Finns intresse för detta i Brandes tidning?

"Denna plan går ut på att rädda mig från skönlitteraturen och Sverige. Hjälp mig i Jesu Christi Nazarenens namn, ty eljest  får jag sätta mig att göra en teaterpjäs igen, som jag hatar och därför kommer att göra dåligt."

Så pendlar Strindbergs humör under denna period, han som trots allt för evigt skrev in sig i litteraturhistorien.


fredag, juni 21, 2019

Sommar-sommar-sommar


Allt är lugnt och stilla. Midsommarafton. Nu är tiden då många börjar sin sommarsemester. Endast två små barn leker ute på min gård- så små att de nog inte vet eller förstår vad midsommaren betyder. 

Johannes döparens dag -som tidigare var vår rätta midsommarafton, alltså den 24 juni, är egentligen rent historiskt vår sommarhögtid!

Tyvärr fick pengar och oönskad ledighet för de anställda våra stora arbetsgivare och regeringar att bestämma något annat.  Bedrövligt tycker jag. Regeringar värnar mer om gamla ruiner- speciellt om det är slott och herresäten, höjer sin egna löner, och struntar i att t ex pensionerna är som en spottloska i ansiktet på alla som måste klara sig på en bråkdel än vad dessa politiker unnar sig själva.

Och var dag kommer nyheter om hur dessa s.k. "förtroendevalda" utnyttjar systemet, ljuger och lurar åt sig arvoden de egentligen inte har rätt till- OCH inga kollegor inom den styrande klassen bryr sig. Ingen reagerar, ingen anmäler.

Det är något sjukt i konungariket Sverige.

Nå jag önskar alla en fin midsommar! Men det känns lite kluvet när man har en stilla längtan inombords efter något annat. Det kallas visst nostalgi. Tröstar mig med jordgubbar och njuter av den svaga sommarvinden som leker med gardinerna i mina öppna fönster. 



måndag, juni 17, 2019

Sju blommor under huvudkudden?



There's rosemary,                                                            
that's for remembrance.
Pray you, love, remember.
And there's pansies, that's for thoughts,
There's fennel for you, and columbines.
There's rue for you, and here's some for me.
We may call it herb of grace o' Sundays.
Oh, you must wear your rue with a difference.
There's a daisy. I would give you some violets,
but they withered all when my fatjer dies.
They say he made a good end.



"Ophelia's song" in Hamlet av William Shakespeare
Akt IV scen V

Tydligen är detta med 7 sorters blommor en mycket gammal sed, och med en innebörd, som redan Shakespeare använde sig av i Hamlet. Det var Ofelia som redovisade både sin längtan och sorg i sin sång om och med örterna.

Här är de sju poetiska örterna; tydligen användes de alla som naturläkemedel och även som smaksättare i mat och i dryck.  Samtidigt så var ju blommor en symbol för känslor; en viss blomma sa allt.

Uppifrån och ner: 
Rosemary, Pansies, Fennel, Columbines, Rue, Daisy, Violets

På svenska heter de:
Rosmarin, Pensé, Fänkol, Akleja, Vinruta, Tusensköna, Viol



Rosmarin betyder "havets dagg" och vid Medelhavet hittar man den vildväxande. Bladen är barrliknande och ständigt gröna. Det är bladen man torkar, krossar och använder till matlagning. Den är en klassisk kryddväxt. Mycket god med lite speciell smak, speciellt till kyckling eller annat kött. Själv använder jag den oftast till kyckling och till fiskrätter.

Legenden berättar:
När Jungfru Maria med Jesus flydde till Egypten, rörde hennes blå mantel en buske med vita blommor, så den trasslade in sig. Nästa morgon var blommorna lika blå som Marias mantel och busken kallades sedan för "Rose of Mary " 

<<< Rosmarin

Penséer är nog en av de absolut vanligaste sommarblommorna i våra trädgårdar. De är en hybrid mellan olika arterDet engelska namnet "pansies" har en koppling till "love" dvs kärlek. 
Shakespeare använde penséen symboliskt i både Hamlet och i En Midsommarnattsdröm. Penséen är också en symbol i berättelsen om Kung Arthur och Riddarna av runda bordet.

 Pensé >>>





Fänkol är en stor, knölig växt som mest används inom matlagning. Fröna används vid bakning av matbröd. Smakar gott!

Och en gång i tiden så hängde man upp några kvistar fänkål över dörren: då höll man troll och annat "skråmt" borta.


 Fänkol >>>
Akleja, den här vackra blomman, är ju även en blomma som flera svenska poeter skrivit om. 
Dess utseende tror jag lockar fram känslor- både spetsiga och runda.

 "De är försommarens älvor som höjer sina blomstjälkar mot sommarskyn och med lätta kjolar dansar glatt över andra växter i trädgården!"

Användes förr i tiden som läkeväxt: den renade sår och de läktes fortare. 
Själv har jag hört att den ska vara giftig?

<<< Akleja

Vinruta är en växt som använts och användes inom olika saker; Ofta så användes växten vid t ex färgning av garn - den ger en vacker röd färg. Bättre än att använda kemikalier.

Och så är det en växt som anses helig och än idag används den ofta av katolska kyrkan som stänker vigvatten med en kvist Vinruta.

Vinruta >>> 

Tusensköna verkar trivas överallt- jag ser dem ofta på gräsytor utefter mindre gator här där jag bor- och de skiftar i olika färger, mest vita men även med ljust rosa kanter på blommorna.
En gång i tiden användes den av kloka gummor i "trolldrycker"
T ex vid magproblem och när man hade infektioner i hals och luftvägar.

<<< Tusensköna



Violer kan man använda torkad eller färska till ört-téer och deras blad är rika på A och C vitamin.

Plocka vill jag skogsviol och 
ljungens fina frans,
plocka, plocka famnen full och
binda till en krans.
Vintergrön och timje
minna mig om vännen min, och
många, många tankar jag i
kransen binder in.

Violer >>>