onsdag, juli 05, 2017

Jag saknar Ann


Ann var min översättare till engelska språket. Hon var född och uppväxt på Söder här i Stockholm och vi kom i kontakt med varandra genom en släktforskarsida för över tjugo år sedan. Jag kunde glädja henne genom att ta kort på hennes barndoms kvarter i närheten av där Västerbron börjar. Och ge henne senaste nytt av intresse från Stockholm och Sverige. 
Vi kom även underfund med att vi hade många gemensamma intressen. 

Ann kom till London i sin ungdom som au pair. Där mötte hon kärleken och gifte sig. Men maken dog efter några år. Så småningom mötte hon en ny man, han var musiker, och de slog sig ner i Cornwall - där vår gemensamma favorit Virginia Woolf hade tillbringat så många somrar med sina föräldrar i St Ives. Ann hade två söner som sysslade med musik och hon var så stolt över dem. 

Det var många läsupplevelser vi diskuterade och jämförde. Och när jag började blogga så tog hon frivilligt på sig jobbet att översätta min poesi till engelska. Hon hade läst mina versioner på engelska och ville hjälpa mig. Ibland fick hon ändra lite i en formulering för att det blev dubbelbottnat eller kunde misstolkas i direktöversättning. Jag lärde mig mycket genom hennes goda råd. 
Ann tyckte att vi skulle testa att ge ut en diktbok på svenska och engelska. Hon trodde att det skulle nog gå bra. Själv tvekade jag. Ju mer poesi jag läst av etablerade poeter -så kände och känner jag att jag bara är en glad amatör.

Vi tyckte båda att det skulle vara trevligt att träffas. Men tyvärr blev det aldrig av. Men vår mail-kontakt fortsatte under alla år. Hon längtade efter att få återse Stockholm och vandra omkring i sin barndoms stad. 

Men en dag blev det tyst. För några år sedan så lämnade hon jordelivet. 
Alldeles för tidigt - men livet har sina egna manus för oss alla.

Här är ett smakprov på den första dikt som hon översatte; Det var år 2006:





The dark firm voice
moves slowly along my spine
smoothing fire through my skin


I listen with my heart
Who is it that touching my soul
creating borders of wire fences?


I stand alone in my window
letting desire slowly run through my open hands


All these years of life
before I at last dare to acknowledge honesty


I ask no questions
and yet I know that
someone's hand cradles my heart


And there is a limit
to a room expose
a sea for drowning birds






5 kommentarer:

Anita sa...

Hej Inkan!

Råkade titta in igen på din blogg och läser detta.. Ann har lämnat oss! Det är med sorg jag läser detta. Vi hade också kontakt väldigt länge, mest via min blogg, och det var alltid lika trevligt.

Jag minns att hon längtade att återse sin barndomsstad, så ledsamt att hennes önskan inte slog in. Jag minns Ann med stor glädje.

Hu fick du veta? min mail är anita.omsjo@telia.com

Önskar dig en fin sommar och allt gott. Kram Anita

inkan sa...

Anita- har skickat mail...

Thomas Nydahl sa...

Inkan, det var sorgligt att höra, hon skrev både kommentarer i min blogg och skickade mail som jag alltid, varje gång, uppskattade mycket. Ack, ibland måste någon peka för att man ska se vad som skett. Tack för att du gjorde det! Varmt från Thomas

inkan sa...

Hej Thomas! Så roligt att du kikar in på min blogg. Jag raderade ju min "gamla" blogg för några år sedan... nu ångrar jag det.

Ja det är sorgligt att Ann ("Lillan") är borta. Jag saknar henne mycket. Även Ann hade lite kontakt med Bodil Malmsten (via Bodils gamla blogg som hon tog bort) Där fanns något gemensamt, minns ej om det var en släktgren eller vad det var.

Ja livet har olika manus för oss alla.

Thomas Nydahl sa...

Tack ska du ha, och tack för dina intressanta kommentarer i min blogg. Det kommer mer om Thoreau framöver, bland annat bilder från platsen!