fredag, augusti 30, 2013

En stor poet har lagt ner pennan


Byvägen

När jag gick nerför byvägen
var vinden som drog genom häcken
en gamlings visslande tal. och jag visste
jag befann mig i glömskan efter borttappade ord.
De hade flugit dit från taksparrar och vägkorsningar,
från skydd hos gavelnockar och uppställda kärror.
Jag såg dem strömma ut ur björkvita strupar
och fladdra ovanför sängstolpar av järn
tills själen kunde lämna kroppen.
Så en dag, nästan som en främlings andedräkt,
steg de i olika moln på sommarhimlen
och slog sig ner på stenarnas tungspenar
och i hagtornets mjuka lungor.
Då visste jag varför byvägen ända
från begynnelsen viskade till mig, viskade också nu
i en skälvning av droppande spindelväv
och blodspott från hagtornsbär och nypon


Seamus Heaney (1939-2013)
tolkad av Roy Isaksson
ur samlingsvolymen På väg (1995)





En poet har tystnad. En av Irlands stora poeter. Seamus Heaney.  Som jag först kom i kontakt med i mitten av 1980-talet då jag läste den första diktboken på svenska som heter Fältarbete och där just denna dikt finns med. 
En poet jag känner igen mig i som människa; att ha rötter i en bondby i Nordirland, som mer och mer försvinner och som avspeglas i hans poesi med barndomsminnen av natur och människor. Det skulle lika gärna vara poesi om min gamla hembygd...

2 kommentarer:

qi sa...

Dikten är väldigt fin... Nu blir det att kolla på biblioteket efter hans böcker. Tack för att du visade dikten!

Inkan© sa...

Jag tror att du kommer att tycka om. Seamus Heaney är verkligen lättillgänglig - språket så rakt och hans ord skapar bilder inombords.
Jag är mycket förtjust!