onsdag, juli 31, 2013

Hamlet i kortversion...

William Shakespeare (1564-1616) Hans mest spelade pjäs, och den bästa, är nog Hamlet.


Allt börjar med att Horatio sitter utanför Helsingörs slott. Horatio är en fattig studiekamrat till Hamlet, han har mött gamle kung Hamlets vålnad, men när han ska prata med honom så börjar morgontuppen att gala och vålnaden försvinner.

Unge prins Hamlet sörjer sin faders död, och blir tröstad av den nye kungen Claudius, som är gamle kung Hamlets broder. Claudius har gift sig med den dödes änka, trots att det bara gått en månad sedan gamle kungens död.

Även prins Hamlet möter vålnaden, och får veta att hans far inte dött av ett ombett, utan att det var brodern Claudius som droppat ett gift i hans öra när han vilade ute i slottsträdgården. Giftet gjorde att blodet ystade sig som när man droppar ättika i mjölk. Prins Hamlet blir skräckslagen och utropar: O, gräsligt, gräsligt, övermåttan gräsligt!

Polonius, som är far till den sköna Ofelia, har fått i uppdrag av nye kungen att ta reda på varför prins Hamlet är så dyster, ja i princip galen. Polonius tror att det är Hamlets kärlek till den enkla Ofelia som gjort honom lite tokig. Men orsaken är att Hamlet nu vet hemligheten bakom faderns död och moderns giftermål med den rätte mördaren.

Polonius försöker få god kontakt med Hamlet, som smyger omkring med en bok ena handen. Vad läser du, frågar Polonius. Ord, ord, ord, svarar Hamlet. Och Polonius mumlar för sig själv: Fast han är galen så är det metod i galenskapen.

Att vara eller inte vara det är frågan, säger Hamlet, som för att slippa allt obehagligt, helst skulle vilja sticka kniven i sig själv -om han inte varit så rädd för döden. Så går beslutsamhetens friska hy över i eftertankens  kranka blekhet över, stönar han.
Men så får han syn på sin älskade Ofelia.

Ofelia vill lämna tillbaka ett smycke hon fått i gåva av Hamlet. Hamlet känner sig kränkt. Jag har aldrig älskat er Ofelia, säger han, jag har fått nog av kvinnor. Så uppmanar han henne: Gå i kloster Ofelia, gå i kloster!

Hamlet förbereder nu sin kupp för att avslöja kung Claudius som sin fars mördare. Han bjuder in en skådespelartrupp, som ska spela ett gammalt stycke som handlar om brodersmord och en änkas svek. Under föreställningen reser sig kung Claudius vit av vrede och rusar iväg och avslöjar därmed inför hovet vad allt handlar om. Den enes död, den andres bröd - ropar Hamlet efter honom.

Nu börjar blod att flyta. Hamlet gör upp med sin mor, drottningen, och anklagar henne för förräderi mot fadern. Samtidigt hör han någon bakom ett draperi. Hamlet sticker sin kniv rakt genom draperiet och fram vacklar Polonius, Ofelias far, som ropar: Jag dör, jag dör.

Kung Claudius talar om för Hamlet att han ska skickas till England som straff för mordet på Polonius. Och kungen skickar med ett brev till England med order om att Hamlet ska dödas.

Ofelia har under tiden blivit galen av sorg över faderns död och över att Hamlet svikit hennes kärlek. Hon vill inte längre leva. Hon dränker sig.

Men Hamlet kommer tillbaka från England och på kyrkogården talar han med en dödgrävare som håller på att gräva Ofelias grav. Vid Ofelias begravning utmanas Hamlet på duell av Ofelias broder Laertes, som i maskopi med kungen preparerat sin värja med ett dödligt gift. Bolmört.

Inför duellen samlas alla, och Kung Claudius häller upp en bägare förgiftat vin åt Hamlet om denne skulle överleva duellen med Laertes. Men i den upphetsade situationen är det drottningen som av misstag dricker av vinet - och dör.

Under själva duellen byts värjorna och det är Laertes som skadas och dör av sin egen förgiftning. Och drottningen är död. Laertes är död. Hamlet är skadad och döende, men lyckas tvinga kungen att ta en klunk av det förgiftade vinet och även han dör.
Men innan Hamlet dör så säger han: Vad övrigt är, är tystnad.
Och Horatio utropar: O, där brast ett ädelt hjärta! Dyre prins, god natt!


Inga kommentarer: